John Hassler och Per Krusell understryker vikten av att svensk klimatpolitik formuleras och förs med ett internationellt perspektiv. Utsläppens verkan på klimatet är oberoende av deras geografiska ursprung och nyttan av utsläppsminskningar tillfaller alla. Dessa förhållanden nödvändiggör en global samverkan där utvecklingen i enskilda länder är av underordnad betydelse. FN:s klimatkonvention som såväl Kyotoprotokollet som Parisavtalet vilar på fastslår som en av sina principer att ”politik och åtgärder för att hantera klimatförändring bör vara kostnadseffektiva så att de säkerställer globala fördelar till lägsta möjliga kostnader”. Hasslers och Krusells förord för inköp av utsläppsrätter och förslaget om en klimatbroms, alltså årliga statliga inköp av utsläppsrätter för 300 milj.kr om året ligger alltså väl i linje med att genomföra Parisavtalets intentioner.

EU:s utsläppshandelsystem-EU ETS- omfattar 28 medlemsstater och därtill Norge, Island och Lichtenstein, har fungerat sedan 2005 och utgör idag världens mest välreglerade internationella klimatsamarbete. Utsläppsmarknaden definieras av ett genom politiska beslut fastslaget kontinuerligt minskande utsläppsutrymme. Under finanskrisen 2008 och åren uppstod ett överskott på utsläppsrätter och utsläppsutrymme till följd av fallande industriproduktion. Följden blev också ett prisfall på utsläppsrätter.

Det pågår nu förhandlingar inom EU om sänkta utsläppstak och mindre utrymme för att realisera skärpta klimatmål och bidra till Parisavtalet intentioner. Inköp och annullering av utsläppsrätter innebär huvudsakligen faktiska utsläppsminskningar först när rådande överskott eliminerats och den direkta priseffekten kan förväntas bli begränsad.    

Kungsvägen till den prisökning som regeringen eftersträvar är förstås att ytterligare minska det framtida utsläppsutrymmet genom att i Bryssel politiskt verka för en ökad takt i avtrappningen av tilldelningen av utsläppsrätter utöver nu beslutade 2,2 procent per år. Därigenom kommer också det överskott som nu pressar prisnivån att kunna elimineras. Andra åtgärder som skulle kunna bidra till ökad knapphet på utsläppsutrymme är utvidgning av ETS:s omfattning d.v.s. inkludering av ytterligare sektorer som i dag står utanför utsläppshandeln och även en omfördelning av det totala utrymmet som EU:s  klimatmål i riktning mot ett ökat beting för ETS-sektorn. Sådana förändringar skulle bidra till ökad kostnadseffektivitet.

EU-kommissionen har nu föreslagit att vissa medlemsstater däribland Sverige i begränsad omfattning skulle tillåtas räkna av utsläpp utanför den handlande sektor t.ex transportsektorn mot annulering av motsvarande mängd utsläppsrätter som man tilldelas för auktionering i den handlande sektorn. För svensk del skulle ett sådant förfarande kunna avlasta en stor del av de höga kostnader, som en fossilfri fordonsflotta skulle medföra. Sverige skulle också kunna verka för att Det begränsade utrymme som kommission föreslår vidgas och fördelas rättvist.

Ett alternativ till minskat utsläppsutrymme genom inköp och annullering av utsläppsrätter är direkta certifierade utsläppsminskningar genom internationella klimatprojekt i enlighet med FN:s gällande regelverk. Initiativet till sådana svensk insatser togs i 1997 års energiöverenskommelse mellan den dåvarande socialdemokratiska regeringen, vänstern och centerpartiet. Till riksdagens ännu gällande mål för 2020 förutsatte alliansregeringen att sådana internationella insatser skulle bidra med en tredjedel av minskningen.  Energimyndigheten har i enlighet riksdagens beslut medverkat i ett hundratal projekt i ett femtiotal länder med inriktning på de minst utvecklade länderna. Projekten väntas bidra med certifierade utsläppsminskningar motsvarande omkring 40 milj. ton till en kostnad på omkring 60 kronor per ton koldioxid, vilket är mycket kostnadseffektivt jämfört med exempelvis åtgärder inom den svenska transportsektorn. Det är fråga om konkreta väldefinierade och noggrant kontrollerade projekt även bidra till värdländernas hållbara utveckling. Insatserna svarar således väl mot behovet av åtgärder i fattiga länder. En del av klimatbromsanslaget skulle kunna avsättas för att åter genomföra nya sådana projekt oavsett om avräknas mot riksdagens klimatmål eller ej.

I motsats till hittillsvarande klimatbistånd säkerställer den omfattande kontrollapparaten och den noggranna processen att de resulterar i faktiska utsläppsminskningar.

För att bredda och ytterligare säkerställa klimatbromsens verkan kunde alltså en del av finansieringen avsättas för att genomföra konkreta klimatprojekt för direkta utsläppsminskningar i utvecklingsländer och fylla Parisavtalets artikel 6 med faktiskt innehåll.  I det fall man inte vill räkna av sådana väl kontrollerade och certifierade utsläppsminskningar mot nationella klimatmål kan de i stället bokföras på ett särskilt sidoordnat konto. Från klimatsynpunkt är det centrala att effektiva åtgärder vidtas. Var och hur de genomförs samt på vem de bokförs är i princip av underordnad betydelse men ofta avgörande för att de genomförs.

Den internationella utsläppshandel som nu växer fram särskilt i Kina men även Nya Zeeland,Sydkorea,Nordamerika, Mexiko m.fl. skapar möjlighet för  Sverige att bidra och ta ansvar utöver de nationella gränserna.

Tyvärr har såväl EU som Sverige blivit alltmer protektionistiska i sin attityd.

Olle Björk, tidigare klimatpolitisk ämnessakkunnig i regeringskansliet Finansdepartementet