REPLIK.

Debattartikeln om klimatpolitiken av de framstående nationalekonomerna John Hassler och Per Krusell (DN Debatt 22/9) innehåller mycket tänkvärt om behovet av att gå från ett planekonomisk tankesätt i miljöfrågor till effektiva miljöstyrmedel. Men de gör några påståenden om Sveriges roll som föregångsland som leder helt fel, skriver chefsekonom Martin Ådahl (C).

Framförallt skriver de att istället för att minska utsläppen i Sverige borde vi köpa minskade utsläpp i andra länder, eftersom de menar att det är billigare och effektivare. Sverige betalar redan i dag för klimatprojekt i fattiga länder, för att hjälpa dem på traven med att minska sina utsläpp. Men som huvudspår i klimatpolitiken funkar det inte alls.

För att förstå varför måste man börja med att Sverige är ett extremt litet land vad gäller de globala utsläppen av klimatgaser, bara 0,1-0,2 procent. Direkt kan vi inte påverka klimathotet hur vi än gör. Vår viktiga roll är som föredöme för de dominerande utsläpparna; Kina, USA och vårt eget EU. Det är bland annat därför det är så viktigt att Sverige fortsätter att förena jobb och tillväxt med allt mindre utsläpp, sådant som får Kina och USA att lyssna.

Men det är väldigt svårt att fungera som föredöme genom att säga att ”vi köper våra minskade utsläpp i något annat land”.

There is little scientific knowledge regarding how a country can affect others by acting as a good example. SO FAR, WE KNOW OF NO EVIDENCE THAT SWEDEN ACTING AS A GOOD EXAMPLE BY BECOMING THE FIRST FOSSIL FREE NATION WILL REALLY WORK. WE THINK THAT THE introducTION OF electric cars in sweden WOULD HAVE ESSENTIALLY NO EFFECT ON THE LARGE COAL USERS. sweden is one of the richest countries in the world and has one of the world’s largest SUPPLIES of fossil free energy per capita. It is quite easy for people in china, india and africa to say “it is easy for you to be fossil free, but how does that help us?”.

WE PROPOSE DIRECT WAYS TO DEAL WITH THE CLIMATE, AND THESE MUST FOCUS ON COAL. THIS IS CONCRETE ADVICE THAT WOULD HELP IF ADOPTED IN OTHER COUNTRIES. THE SWITCH FROM GASOLINE CARS TO ELECTRIC CARS IN OTHER COUNTRIES WOULD NOT SOLVE THE CLIMATE PROBLEM – ONLY POLICIES THAT REPLACE COAL WILL.

Säg att Kina och USA följer Sveriges exempel till punkt och pricka och köper upp sina utsläppsminskningar i andra länder. Dessa andra länders utsläpp är då så oproportionerligt mycket mindre att kineser och amerikaner mycket snabbt gör slut på alla ”lågt hängande frukter”. Det blir lika dyrt eller dyrare att minska utsläppen i Burkina Faso, Bolivia eller Bukarest, som det är att minska utsläppen på hemmaplan i Hangzhou eller Houston.

Idén att det är billigare att lösa problemen någon annanstans är en synvilla, skapad av att det är ”billigt” så länge lilla Sverige kvittar sina utsläpp mot någon annans. Det är inte längre billigt, effektivt eller ens möjligt om de länder som släpper ut 60-70 procent av utsläppen skulle försöka göra samma sak. Ett sådant svenskt föredöme fungerar inte.

Ådahl is here either very pessimistic about the cost of mitigation or misunderstands OUR LOGIC. we realize, of course, that it cannot be the case that it is cheaper for all countries to undertake mitigation abroad. what we are saying is that there is ample amount of mitigation opportunities that are much MORE effective than mitigation in sweden: THAT IMPROVE THE CLIMATE MORE! the “social cost of carbon” is a measure of how much THE mitigation costs WOULD BE at the margin if the cost WERE equalized across the globe. there is great uncertainty about the social cost of carbon but the swedish carbon tax, currently above 400 euros per ton carbon, is certainly an extreme number which few or no studies suggest. thus, even with a complete equalization of costs, it will likely be much cheaper than the cost of explicit or implicit mitigation in sweden.

SO IT IS NOT ABOUT BEING CHEAP. IT’S ABOUT BEING EFFECTIVE AT COMBATTING CLIMATE CHANGE.

Dessutom uppstår ytterligare problem om man satsar mycket på att köpa utsläppsrätter för att sedan skrota dem. Dessa utsläppsrätter är ju inte av Gud givna. Politiker bestämmer mängden och det sker i hårda förhandlingar, inom EU och i viss mån globalt. Då blir det konstigt att samtidigt som man med ena handen i förhandlingarna vill pressa ned antalet utsläppsrätter, så erbjuder man sig med andra handen att använda sina skattebetalares pengar för att köpa upp och skrota samma utsläppsrätter.

Just det har faktiskt Sverige gjort. Först försökte vi med andra länder korrigera det enorma överskott av utsläppsrätter som uppstått i EU-systemet för att EU:s politiker varit för saktfärdiga: cirka 2 miljarder ton. Sedan tog den nya regeringen 300 miljoner skattepengar och skrotade utsläppsrätter för dem (för att plåstra över fiaskot med försäljningen av Vattenfalls kolkraft). 300 miljoner kronor ger 5-8 miljoner ton utsläpp, jämfört med de miljarder ton som vi förhandlat i EU om.

We agree with this in principle. The amount of outstanding emission rights can be changed. However, we believe there is a lot of political friction in this and think IT IS HIGHLY UNLIKELY THAt the current quotas will be increased if we pay. An important difference between negotiating lower quotas and paying and cancelling emission rights is that we are in fact paying the polluters to stop emitting.

Hassler och Krusell gör dock indirekt en otroligt viktig poäng: Det vore väldigt bra om Kina, USA och EU, kunde handla utsläppsrätter med varandra (vägen dit, främst för USA, är tyvärr lång). Men då måste avtal ändå alltid bestämma hur mycket var och en får släppa ut – annars så kan en part bara öka antalet utsläppsrätter i takt med att en annan part köper upp dem. Sverige måste visa vägen för ett sådant globalt system. Men det är lättare, inte svårare, att övertyga omvärlden om en sådan ansträngning om vi kan visa att vår egen svenska ekonomi är ett skyltfönster som förenar god tillväxt med fossilfrihet.

Teori måste möta ekonomisk-politisk verklighet. I artikeln resonerar Hassler och Krusell också att om Sverige visar upp elbilar som föredöme för kineserna kommer deras elbilar gå på koleldad el, sämre för klimatet. Men i verkligheten har Kina satt tak för utsläppen från elproduktionen men inte från bilarna (samma gäller i EU). Varje kinesisk bil som går från diesel till el minskar utsläppen. Hur det fungerar i praktiken har betydelse.

Electric cars in China is LIKELY part of the LONG-RUN solution to the climate problem, but a major hurdle REMAINS.  had china had as much fossil free electricity per capita as sweden, we are convinced that they would already have electrified at least the transportation system in the cities. replacing coal power is the problem!